Team Silverlee

WOW! Jag kan inte fatta att Spirit faktiskt valde att bli min. Det känns helt overkligt..

 

Jag minns knappt vad som hände.. Ena stunden gav jag honom ett äpple och andra satt jag på honom?

Som ni märker är jag inte i rätt kondition för att skriva det här. 

 

Hej! Välkomna tillbaka till min blogg!

 

Nu är det så... Att jag har hoppat av skolan.

Jag vet att det kanske inte var det bästa valet. Men jag har också bestämt mig för att börja jobba:

"Min kompis Regina hörde av sig. Tydligen var det en öppning i en ridklubb. Jag bestämde mig att gå med i den. Efter att jag fyllt i anmälningsblanketten så var jag med. Alla var väldigt vänliga mot mig, och öppnade. Men det kändes ändå som de dålde något. Jag bestämde mig att inte fokusera så värst mycket på det, utan fortsatte med utbildningen av Colorado, det nyaste tillskåttet i Silverlee familjen. Det gick positivt framåt och hingsten var mycket villig att lära sig mer. Han är helt klart det finaste fullbloden jag någonsin sett. Med sina oregelbundna vita fläckar över sin bruna kropp med långa kraftiga ben och smäcker kropp är han underbar. Och inte nog med det, utan han är otroligt snabb. En perfekt treåring helt enkelt! Han har ett mycket speciellt ursprung, och steg. Han är ingen vanlig galopphäst, utan när han ökar farten, länger han även steget. Detta har man bara sett på Secreteriat, världens bästa galopphäst. Han står i mitt stall tillsammans med Colorado och är båda underbara. 

Colorado kommer från staten Colorado i U.S.A. Han kan möjligtvis vara en mustang också, då hans mamma rymde till en mustangflock där han föddes. Det fanns då två brunvita föl, men uppfödarna tog med mamman och fölet som diade. Men det finns inget bevis på att det var rätt föl. Han har startat i Svenskt Derby, och på galoppbanan i Kentucky. 

 

Men det var inte honom jag ville prata om.

 

Utan Galaxy. Galaxy är en 7:årig valack, men varit misshandlad tidigare. Han kom till klubben. Ingen visste hur man skulle ta hand om honom, eller göra av honom. För det mesta stod han ensam i boxen i det tomma stallet. För rädd för att hälsa på människor, men för aggresiv för att umgås med andra hästar. Jag var övertygad att det fanns något jag skulle kunna göra för att hjälpa honom. Varje dag, när ingen såg, smög jag ner till honom i boxen och matade honom med morötter. Sakteligen började han finna förtroende i mig. Han började komma fram, och nosa på mig. Jag tror inte ni kunde förstå hur lycklig jag var den gången jag hörde hans gälla gnäggning när han hörde mina fotsteg mot stengolvet. Hans lilla huvud stack fram över boxdörren. Han nosade på min hand och buffade i mina fickor. Det var sent på kvällen och stallet stod tomt. Hela gården var som ödelagd. Jag öppnade dörren till sadeldörren. Den var tung, och knarrade något ovanligt högt när jag drog upp dörren. Jag tände den ljussvaga lampan i taket och gick rakt in. Rakt till det lilla skåpet jag förberret. Skåpet till Galaxy. För första gången någonsin låste jag upp låset. För första gången öppnade jag skåpdörren. Och för första gången någonsin tog jag ut grimman och halade upp den på axeln. Den blåa grimman skulle passa bra mot hans rödbruna päls.Jag gick till boxen. Öppnade den. Galaxy tvekade när han fick syn på grimman. Jag pratade med honom. Fick grimman rätt på plats. Kopplade på grimskaftet och ledde ut honom. Besluten om att ingen såg, greppade jag ett ännu stadigare tag i grimskaftet och gick före. Vi gick rätt så längt. Ända tills det började spöregna. Till min stora fruktan insåg jag plötsligt att jag inte kände igen mig. Vattnet började snart läcka ner igenom mina skor och det började kännas tugnt att gå. Ändå så fortsatte jag. Jag hade bara en tanke. Jag behövde hitta ett skydd. Vi gick i minst en timme till i regnet innan jag skymtade ett skyl. Jag kämpade ett bra tag med dörren innan jag fick upp den. En doft av instängt slog emot mig. Luften kändes tjock. Det fanns ett litet fönster, för det mesta täckt med spindelväv. Ljuset utifrån landade på en liten box. Jag ropade in i ladan, men fick inget svar. Jag fattade beslutet att leda in Galaxy i boxen. Jag öppnade den lilla dörren som knarrade. Det fanns några redskap. Galaxy släppte jag i en liten hage bakom ladan medans jag grejade runt inne. Fixade starka lampor, tvättade fönstren och soppade bort spindelväv. Fixade i ordning halm i boxen. Gick ut i regnet, plockade mycket gräs och stoppade in det i krubban. När jag var kvar såg det rätt mysigt ut. Lampan lyste i taket, dagsljuset sken in genom fönstret, det fanns gräs i krubban och vatten i hinken. Halm på marken och en gammalt täcke jag hittade på loftet hängde på boxdörren. Galaxy stod i hagen och väntade på mig. Travade fram till mig och stack villigt in huvudet i grimman. Följde snällt med mig in i den mörka ladan. Torkade honom med halm, och borstade med en sliten, gammal borste. Lade på täcket och ställde in honom i boxen. Han tuggade roat på sitt gräs. Efter ett tag av lite mer fixning hade jag hittat en gammal fyrhjulare och kört ner för att hämta hö, kraftfoder, etc hemifrån. Vilket motsvarar skåpet. Jag körde tillbaka. Det fanns hö, olika sorters kraftfoder som lågt löst tillsammans i en tunna. Redskapen var redan där. Halm fanns det gott om på loftet, detsamma med redskap och skotkärra för mockning. Jag hade reservlampor, sadel, träns, etc i skåpet. 

 

Galaxy stod lugnt och tuggade på halmem när jag baxade in allt från fyrhjulingen. Jag passade även på att köra in hjulingen i ett litet garageliknandes plats i ladan. När jag sedan gjort det tog jag några filtar och gick och lade mig i boxens hörn. Lyssnade på honom när han lugnt tuggade på höet. Trots att jag låg under flera lager filtar frös jag. Men det hade jag inte behövt göra. Snart efter att jag somnade lade sig Galaxy bredvid mig, värmde mig. 

 

Jag skriver det härifrån. Trots att jag nu hittar hem härifrån, märker jag hur mycket bättre Galaxy trivs här. Han har fått en kompis, som står i boxen bredvid. Det är ett sto, 4:år som Regina har gett mig i uppgift att ta hand om. De är bra kompisar, och trivs mycket bra tillsammans. Regina vet om att de står där, och tycker det är helt okej!

 

Det var allt för mig idag

Vi hörs!

Hej! Jag kommer tyvärr behöva ta en bloggpaus just nu då min dator har gått sönder och jag måste spara till en ny. Men vi hörs någon gång tror jag! Det kommer att ske några ändringar i designen dock då vi jobbar med det i skolan!

Esther

P.S. Skriver detta från biblioteket i skolan D.S.

Hej alla Silverlear! Hemskt ledsen, men jag har varit hackad och inte kommit åt mitt konto på sso. Men nu har jag kunnat logga in igen! Superglad:

 

Idag tog jag finaste Bandit på en tur. Det blåste när vi väl var framme, och vi var högt uppe. Vi kollade ner på världen. På sjöarna och byarna under oss. Vattenfall, skog och slättar. Vi kunde se hela Jorvik. Om det inte vore för mitt hår. Vinden slet och mitt hår blockerade min syn. Jag tror att Banditen inte kunde se så mycket håller pga hans panlugg. 

 

Jag tog Goldie ner till Valedale idag. Till Hollow Woods. Det var mysigt. Vinden susade i trädtopparna och Goldore var framåt. Mycket pigg. Hon längde på steget. Vi flög fram. Goldore älskar att rida ut. Vi hade lite problem då hon ville hoppa. Bara ville hoppa. Det virvlade i mitt huvud. Värme. Kyla. Feber.. 

 

Ja. Jag har feber. Jag är mycket trött. För trött! Jag tog Goldis ut på uteritt i Valedale igen. Mitt gamla hem. Ibland ångrar jag mig lite. Men ibland har man inget val. Vad skulle jag kunnat göra? Ingen vet fortfarande varför. Det är personligt. Väldigt personligt. Vet bara att jag inte fick bo kvar. Jag orkar inte mera. Det är för jobbigt. Firgrove är mycket fint. Natur. Skog. Vatten. Stort stall. Allt jag velat ha. Minus en grej. Känslan. Känslan är inte samma. Valedale var mitt hem. Jag hörde hemma där! Jag var uppvuxen där. Men nu. Nu känns mitt liv över. Måste hitta nytt hem. Kollat på ett hus faktiskt. Mycket fint där! Men saknar pengarna. Det är dyrt att vara i Firgrove. Dyrare än Valedale. Men nu, en bild från uteritten. Jag behöver verkligen klippa Goldore's man snart! På lördag drar jag och Goldore till alperna. Då blir det snö bilder. Men jag drar inte bara med Goldore, utan mina andra hästar med. Usch, då får vi leta fram täckena igen. De ligger någonstans i flyttlådorna. Kanske att jag berättar någon dag varför jag flyttade. Men jag måste höra det från ER. Jag vill veta, om ni äns vill veta. Det är kanske inget spännande för er?

 

Hej! Förlåt för dålig uppdatering. Jag måste verkligen bli bättre. Jag vet att jag säger det varenda gång, men det blir aldrig av! Men nu, så SKA det bli av! 

 

Idag är det lördag. Jag fick lite pengar i lördags från några sponsorer i hästvärlden. Och ni vet hur det slutar? En ny häst. Ja, jag gick också med i Curious Knights, och är väldigt glad över det, för det verkar osm världens bästa klubb! Tyra Lionforest sa att jag får rida Goldrain ibland, när varken hon eller Saga kan, och det är jag väldigt tacksam för. Igår så red jag ner på Gold'or, men vi lämnade trav och galopp då hon sprang iväg från mig i skritten. Det var minusgrader ute. Jag satte på ett länntäcke, men hon frös ändå. Det gick inte riktigt att hjälpa då hon är klippt och jag kan inte göra något åt detta. 

 

 

Det var allt för mig just nu! Ikväll kommer det lite mer om Ez och min tävling för två veckor sedan!

Hej hej. Jag vet att jag alltid lovar att det kommer bli bättre uppdatering, men det dröjer en vecka innan nästa inlägg, och jag är hemskt ledsen. Men nu börjar inlägget:

 

Jag sitter i min stuga just nu, dyngsur framför brasan. Mina stackars hästar står i stallet och är rädda. För det åskar. Jag tog ut Angel på ett dressyrpass, men jag hann inte äns börja trava innan ovädret kom. Regnet flödade ner och åskan mullrade. Ovädret kom närmre för varje sekund, så till sist behövde vi avsluta ridpasset. Hoppas det är bättre väder imorgon, för då ska jag nämligen tävla Ez i fälttävlan Dag 1 - Dressyr men om det regnar imorgon kommer terrängbanan vara halkig på Dag 2 - Terräng och om det fortsätter regna kommer det finnas stora pölar på ridbanan Dag 3 - Ban Hoppning. Usch, hoppas det slutar regna snabbt...

 

Idag fick vi ett nytt tillskått i familjen vid namnet Angel. Han är en Lipizzaner från en spansk ridskola och är väl utbildat och kan de flesta momenten av Haute École. Har planer att starta honom i lite dressyr, eventuellt fältävlan då jag är fältävlansryttare. Men han var inte den enda som kom igår, utan min fina efterlängtade Esperanza, som kallas Ez. Hon är ett fullblod på 17.4 hands (176 cm) så hon är otroligt stor. Angel däremot är bara 16.8 hands (170 cm)  då de är otroligt stora. Med Fighting avställd pga skada har jag tid att lägga mest tid på de, då jag har planer för start nästa månad. Ez är tävlingshäst och van vid att springa, men såldes som fältävlanshäst, hon har dock svårt i dressyren då hon kan bli så het. Men utan bilder på Ez bjuder jag på detta inlägg när jag fotade Angel. Han kom före Ez, som kom för 1 h sedan. Info om de:

 

Namn: Esperanza Victory EV

 

Namn: Angelino CV

Kön: Hingst

Ras: Lippizzaner

Född: 2011

Avkommor: Inga

Hälsa: Bra

Hoppat max: 1,40 m (Utan ryttare)
Hoppat max: 1,10 m (Med ryttare)

Dressyrutbildning: Svår A/Haute École

Övriga grenar: Western

Tävlat: Nej, men har varit med på känd spansk ridskola, och var deras bästa hingst

Trafiksäker: Ja

Favoritgodis: Morötter

Gillar: Dressyr och rida ut

Gillar inte: Bli attackerad 

 

 

 

Förlåt för detta mellanrum, jag måste verkligen bli bättre på att skriva! Jag har redan gjort klart uppdragen, så det kan jag inte skriva om:

 

God kväll! Klockan är runt åtta och jag kom precis hem. Fighting behövde röra sig lite, hon började bli lite stel i högersidan. Hon for fram runt Jorvik så jag knappast fick stopp på henne. Jag fick i alla fall stanna i Jorvikstallet för Hedman, eftersom det var så sent. Jag har också en bild från i förrgår då vi testade oss på lite mera dressyr, vilket inte gick jättebra. Men efter att Fighting flög runt skadade hon sitt högra framben så illa så att vi fick köra henne till djursjukhuset där hon rönkades. Det var inte de mest positiva svaren, hon behöver ställas av i en månad, innan hon får gå korta fem- minuters promenader igen tills hon blir starkare. Vi ska åka tillbaka och kolla henne nästa månad så vi får se hur det läker. Det var så hemskt att leda henne från stalldörren till boxen, det kändes ju som jag plågade henne! Det var klart att hon inte ville leva just då. Men nu står hon i boxen och jag sitter i stallet nu när jag skriver det här, för att kunna kolla till henne om hon får för ont.