Team Silverlee

Efter det vilda ridpasset med Night tidigare idag så bestämde jag mig för att longera honom nu till kvällen. Solen lyste fortfarande svagt bakom trädet och det ända som hördes var vindens susande i träden, havets vågor som slog emot stranden och Nights frustande. Hovarna trummade mot marken i full fart. En riktig buse. Han flyger fram med det extra lilla. Jag skrattar och ler, han är ändå den bästa. Plötsligt så kommer en liten ponny och stannar och ryttaren ord lyder; "Det var den mest omusklade häst jag någonsin sätt!" Jag vänder mig om och ler mot henne; "Åh vad synd, då har du nog inte sett så mycket." snart fortsätter jag; "Jag menar, det är inte mitt fel att du har allvarliga synproblem, ska jag ta dig till optikern?" Jag skrattar högt åt henne och går för att hämta Night. När jag passerar henne andra gången säger jag bara; "Du ska inte låtsas att din ponny ser bättre ut! Jag menar alltså att din ponny är ännu värre!" Jag ler stort mot henne och kopplar loss longeringslinan. Smidigt kastar jag mig upp på ryggen och galopperar därifrån. Tillbaka i stallet skrattar jag högt och berättar allt för Wind när Night har somnat. 

 

Det jag menade med detta inlägg är att man inte ska dela med sig av sitt hat, och man ska inte ta åt sig!